Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna motvilja af det enkla faktum, att Norman
var fetlagd och säflig i sina rörelser. Sedan kom
Sammel under fund med, att kamraten var
högfärdig och dryg, och slutligen ansåg han sig ha
bevis för, att Norman kröp för sina öfverordnade.
Att han arbetade för att få sitt eget, tyckte Sammel
icke heller om, än mindre att kamraten syntes vara
på väg att lyckas. Dålig sjöman var Norman också,
det svor Sammel på, fast han såg ut som en
skeppare med sin hakkrans, sin breda mun och de
djuptliggande ögonen. För rästen var han en
skrym-tare, påstod Sammel. Ty aldrig ville han vara med
och roa sig ibland folk, så att det syntes. Men
hemma gick han och lullade och söp, det visste
Sammel, och när han det gjort, dängde han gumman
inom fyra väggar, och hon dängde honom tillbaka.
Ty hon var stor och grof som en karl, och ett
rifvande fruntimmer var hon också med sin
ister-haka och det gudsnådliga, skinande leendet.
— Hvad angår dig Norman ? sade lotsålderman
en gång. Låt Norman vara i fred.
— Angår mig gör han inte, menade Sammel.
Men hvad som sker för mina ögon, kan jag väl
inte blunda för.
— Det kan jag, svarade lotsålderman och
skrattade. Gud nåde mig annars.
Sammel kunde inte det, och den oförmågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
