Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon, att var det något, hon på allvar önskade, så
sade Håkan icke gärna nej. Men dock kom detta
medgifvande öfver henne som något, hvilket var
för mer än allt annat, hon någonsin under sitt
långa äktenskap mottagit, och hon kunde ej hjälpa,
att tårarna stego henne i ögonen, när hon svarade:
— Du har alltid varit god mot min släkt, Håkan.
Och du har aldrig gjort det svårt för mig att be
dig om något för dem. Syster min har det rent
eländigt och svåger min också på sitt sätt, fattiga
äro de, ingenting ha de ärft och ingenting förvärft,
och att han är ett kräk och en stackare, det nekar
inte jag. Att se barnen, som de hade det, med
litet att äta, mindre att sätta på sig och med det
snusket omkring sig det stod jag inte ut med, när
jag var där nere sist. Det är nog inte lätt för en
fattig jordarbetare, som ingenting har. Är han då
kommen af bättre, och det har gått utför för honom,
då blir det väl värre ändå, kan jag tänka mig.
Tar vi nu barnet, då har vi gjort, hvad vi kan,
och ingen kan begära mer.
— Nej, sade Håkan. Man ska göra godt, så
långt man kan, men inte längre. Den som ger,
så han tigger, han ska ha stryk, så han ligger.
— Ja, svarade Margareta. Men den som inte
ger, han ska ha mycket mer.
— Det är sant också, menade Håkan. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
