Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Underligt är det att se henne i regn eller
solsken, alltid i samma arbetsdräkt, gå fram öfver
backen, från hvilken man kommer ned till grinden,
som leder från uthusen och in på gården. De
gamla askarna och lönnarna stå kvar, som de stått,
och samma syrenbuskar, som blommade, när hon
stod brud, växa ännu omkring förstugukvisten. Men
eljest är allting nytt omkring henne, och hvart hon
ser, är det, som om sjön komme henne närmare
och toge bort af hennes jord, som hon en gång
minns den.
— Inte vet jag, hur det är, kan hon säga.
Här är fulla visthus hvar höst. Men när våren
kommer, är de tomma. Ingenting blir öfver att
sälja och förtjäna på. Så var det inte förr.
Att pengar komma in mer än i Håkans tid,
det ser hon. Men hvart de taga vägen, vet hon
icke. Räkna ut det, är nog inte så lätt för en
gammal människa som hon. Men så mycket vet hon,
att mycket går till räntorna, som suga musten ur
jorden, och till något annat, som kallas amorteringar.
Omkring henne kämpas den strid, som föres hela
Sverige rundt, de nya förvärfskällornas strid mot
de gamla. Midt i industriens tidehvarf, när
storkapitalet vill lägga under sig jorden, då arbeta de
små jordägarna med alla sina krafter samlade för
målet att få behålla den torfva, där de en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
