Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGSHUSHÅLLNING I NORRLAND 13
vackraste tallbestånd. Onekligen vore det mycket frestande att vid hvarje
föryngringstillfälle afbränna denna mark. Vid undersökning af vacker
tallskog å mark, där mylla saknats, har jag dock funnit, att fastän tillväxten
varit ypperlig de första 40 — 50 åren, densamma så småningom i förtid
minskat. Och så visade sig vara förhållandet, ej blott där bristande
gallring förelåg, utan äfven på ställen, där ljustillgången bort vara alldeles
tillräcklig. Jag kom till den slutsatsen, att orsaken till den i förtid
aftagande växtkraften var bristen på mylla. Ej ens i detta fall bör sålunda
efter min tanke eld användas. Vi böra uppsöka sådana medel, som icke
åstadkomma någon skada, eller åtminstone ingen större sådan.
Vi kunna hålla våra torraste marker, där granen icke har någon
utvecklingsmöjlighet, fria från densamma genom att nedhugga de granbuskar,
som trängt in på dylik mark. Äfven om man tager i betraktande att
granen är mera myllbildande än tallen, att i dess hägn husmossor och
blåbärsris uppkomma och att sålunda markbetäckningen blir rikare, än
när den utgjordes af grå lafvar, ljung och lingonris, samt att granen
därför äfven på denna mark har sin mission att fylla, sä torde det dock icke
vara skäl att låta honom inkräkta på denna mark, på hvilken endast
onyttiga granbuskar utan all lifskraft kunna uppkomma, eller där de
behöfva 150 à 300 år för att utväxa till massevedsdimension. Och dä
granen i hvarje fall behöfver ett eller annat århundrade för att på denna
mark skapa en för sig lämplig jordmån, synes mig ingen skyldighet
föreligga, att för så sena tider underkasta oss att låta den verka hindrande
på tallföryngringen.
Vidare måste vi hindra granen att taga öfverhand på alla sådana
mera torra marker, där den visserligen på rimlig tid utväxer till
masseved, men därefter förlorar sin växtkraft. Den bör där starkt efterhållas
och endast få uppträda som underbestånd, och då dylik mark skall
föryngras, bör detta ske i så stora luckor, att tallen där- kan trifvas.
Af de båda nu nämnda markslagen finnas stora vidder. Skogen har
emellertid å en betydande del af dessa arealer omvandlats till uteslutande
granskogar. Dessa böra återföras till tallskog, alltefter jordmånens och
markbetäckningens beskaffenhet med eller utan underbestånd af gran. De
allra flesta af dem äro dock i det skick, att granen bör få förekomma
såsom sådant.
I de äkta barrlandsskogarna — där granen är lika berättigad som
tallen — bör den naturligen få utväxa till timmerskog. Men vilja vi be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
