Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iS
FRANS . KEMPE
uppskjuta afverkningar af smärre dimensioner i Norrbotten och i stället
öka dem i öfriga delar af Norrland, där full konkurrens finnes för alla slag
af virke.
Mycket osannolikt är ock, att staten genom att bygga sågverk eller
cellulosafabriker skulle tillskyndas någon ekonomisk fördel. Hvarje, om
än så ringa stegring i trävaruexporten från någon af de exporterande
länderna har på de sista åren framkallat nedgång i priset. En större
stegring här i Sverige skulle därför säkerligen framkalla ett prisfall å
världsmarknaden och därmed en reduktion af förädlingsvinsten samt ett
sjunkande af skogens värde, hvilket för landets ekonomi vore särdeles skadligt.
Det rätta är väl att, då man ställt det så, att Norrlands skogar icke kunna
bära den nuvarande trävaruexporten, låta den så småningom sjunka och
i högre försäljningspris finna ersättning för minskad kvantitet. Äfven
cellulosaindustrien har visat, att den reagerar för ökad produktion, om än
ej hittills i samma grad som trävaruindustrien.
Staten bör därför inskränka sig till att med ifver sköta sina skogar,
och det naturliga är att den börjar där, hvarest förhållandena tillåta en
rätt värd; i Västerbotten och söder därom saknas icke kronoskogar, som
behöfva vårdas. Härigenom kunde arbetstillfällen beredas ej blott den i
skogarnes grannskap bofasta befolkningen, utan äfven åt arbetslösa från
andra orter.
Betydande vidder af privata skogar stå under statens vård och
förmynderskap. Så, pä ett par undantag när, alla byaskogar i Lappmarken
och de skogar i det öfriga Norrland, till hvilka ägaren saknar fri
dispositionsrätt. Staten bör icke allenast medgifva en rationell skötsel af dessa
skogar, utan pä allt sätt befordra den, ja, där så behöfves, kräfva den;
Lappmarkslagen förlänar staten makt därtill. Staten borde förty å dessa
områden icke stämpla växtlig skog, så länge oväxtlig sådan finnes i mängd;
ett motsatt förfarande har dock tyvärr ägt rum i ej så liten utsträckning.
Den bör ock afpassa stämplingens storlek, icke med ledning af
uthållighetsprincipen, hvars tillämpning på skog, som till större delen förlorat sin
växtkraft, är omöjlig och onaturlig, utan i syfte att inom rimlig och
lämplig tid göra skogsmarken fullt produktiv. Staten bör vidare af skogsägaren
fordra alla nödiga och nyttiga åtgärder för skogens sättande i fullgodt
skick. Med den myndighet, som staten utöfvar öfver Lappmarksskogarne,
beror det uteslutande af den själf, huruvida de en gång i tiden bli
Norrlands prydnad eller icke. Säkert är att de kunde bli det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
