Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGSHUSHÅLLNING I NORRLAND
13
Markberedning.
Förledda af de vackra skogar, som här och hvar.— i synnerhet å
svedjeland — uppkommit efter eld, hafva våra flesta skogsmän kommit
till clen åsikten, att elden är vårt förnämsta markberedningsmedel. I följd
häraf har detta medel de sista åren ganska flitigt användts, äfven i
Norrland.
I det föregående har jag redan framhållit en af de olägenheter, eldens
användning framkallar, nämligen att den förtär mylla och myllbildande
växtdelar och sålunda på magra marker åstadkommer en skada, som det
kanske behöfves ett eller annat århundrade att böta. Och det synes också,
som om de flesta skogsmän numera skulle insett, att eld på våra torra
och myllfattiga marker är till stor skada. Men pä fuktiga, myllrika eller
lerbemängda marker anses den fortfarande såsom mycket lämplig.
Men äfven på dessa marker bör den dock af skäl, som här nedan
skola nämnas, icke användas. Den förstör nämligen alla plantor — och
däraf finnes ofta mera än man anar, samt alla buskar utan åtskillnad,
äfven sådana tall- och granbuskar, som eljest skulle haft den vackraste
framtid. Den förtär ock de frön, som möjligen ligga i marken och som
— sannolikt af brist på värme och ljus — ej kunnat gro. Jag har
observerat massor af i- à 2-åriga plantor, som uppkommit omedelbart efter
afverkning på så långt afstånd från fröbar skog och så tätt — 30 à 40
på kvadratmetern — att dessa plantor måste hafva uppkommit af frön,
som före afverkningen legat i jorden. Att de icke kunnat gro förut
beror, som ofvan antydts, sannolikt därpå att, innan skogen var afverkad,
markens temperatur var för låg för att möjliggöra grening.
Efter bränning blir jordskorpan torr och hård och sålunda olämplig
som grobädd. För att erhålla föryngring inom rimlig tid borde den
därför uppluckras. Ett lagom fuktigt mosstäcke är däremot en utmärkt
grobädd. Att bränna bort detta för att i dess ställe erhålla en torr och hård
jordskorpa kan icke vara riktigt. Och i detta hänseende gör äfven den
lättaste löpeld skada.
Man är i öfrigt icke alltid herre öfver elden. Mängder af fröträd ha
trots all försiktighet dödats af densamma och icke sä sällan har det
inträffat, att vid risbränningen å hyggena angränsande skog antändts; om
stark blåst uppstår under bränningen, lyckas det förvisso ej alltid att i tid
hejda elden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
