Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGSHUSHÅLLNING I NORRLAND
13
eller utom myrområdet, det andra omfattande bortledandet af själfva
myrens vatten. Genom att aflägsna försumpningsorsaken torde myren till
sist bli torrlagd, men det dröjer alltid länge — ofta nog mycket lång tid
— innan detta blir verklighet. Är myren en högmosse åtgå kanske
århundraden; vi veta ju, hvilken förmåga torfströ har att behålla vatten.
Man bör därför ej nöja sig med att aflägsna själfva försumpningsorsaken,
utan genom stickdiken eller tvärdiken — afskärningsdiken med fall —
afleda äfven det vatten, som myren uppsamlat.
Mången skogsägare är villig att rädda den försumpade skogsmarken,
men ovillig att torrlägga myr. Det ena hänger dock, som vi sett,
samman med det andra; vill man torrlägga den försumpade skogen, kan
man i de flesta fall ej underlåta att beröra myren. Och denna har dock
af alla våra marker den största, alstringsförmågan, när den en gång blir
torrlagd. Flera exempel finnas härpå, och jag vågar påstå, att så godt
som all myr kan göras skogbärande.1 Man har pekat på de
hannoveran-ska högmossarna, som utdikade buro skog till dess den uppnått 20 —30 år,
men icke längre, och med detta resultat för ögonen varnat för utdikning
af våra högmossar. De liannoveranska mossarna ligga dock på en slätt,
dit ingen tillförsel af mineraliska beståndsdelar kunnat äga rum och där
vattnets afledande på grund af markens flackhet är otillfredsställande.
Våra äro däremot i de flesta fall omgifna af höjder, från hvilka mineraliska
ämnen tillföras dem. Vid Gimo bruk finnas för öfrigt ganska goda
exempel på utdikade skogbärande högmossar.
Till sist är att taga i betraktande att myren är en fiende, som måste
bekämpas i de fall, där den utbreder sig eller där dess läge är sådant,
att den öfversilar nedanför liggande skogsmark. Därför måste vi i hvarje
fall begränsa de flesta myrar. Min erfarenhet visar, att ju mer kännedom
man får inom det rent dikningstekniska området, desto mer inser man
nödvändigheten af att torrlägga äfven myren; det -är därför att hoppas
att, när man väl kommit i gång med de försumpade skogarna, man snart
nog skall angripa äfven myrarna.2
1 Grund myr med dåligt fall på stenbotten och hällar är för dyrbar att dika, men
blefve den torrlagd, skulle den helt säkert bära skog. Förut har framhållits, att
dikning för skogsbörd af rena lermarker icke kan löna sig, enär dikena icke stå sig. Sådan
mark torde, äfven om den torrlades, ej kunna bära växtlig skog, då genom lerans
förskjutning rotryckning, .uppstår och torrläggning icke kan förhindra denna förskjutning.
2 Skiftesstadgan föreskrifver, att vid skiftesläggningen »i allmänhet indelningen så
göres, att hvar och en så vidt ske kan, må vinna de’bekvämligheter, som till ett
förmånligt landtbruk fordras».
Skiftesläggningen har ock i regel skett utan några som helst hänsyn till förutsätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
