Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iS
FRANS . KEMPE
är det icke sä lätt att utstämpla de individer, som vid sidan af dem böra
borttagas. Och i yngre täta tallbestånd begås vanligen det felet, att
gallringen göres för svag.
Förhärskande träd af ful form måste gifvetvis aflägsnas, och så sker
också numera i allmänhet. Men det som ej tillräckligt iakttages är, att
i unga växtliga granskogar det mången gång kan vara lika riktigt att
borttaga ett förhärskande träd af god form, som att utstämpla 2 à 3
närstående behärskade individer, ehuru dessa icke synas vara vidare lifskraftig^.
Man har nämligen i allmänhet lätt för att underskatta granens vitalitet,
som dock på god jord är förvånande stor.
Likåldriga tallskogar böra alltid i tid ljushuggas; man måste nämligen
i största möjliga utsträckning söka utnyttja markens alstringsförmåga. Att
ljushugga ej förut gallrade likåldriga granskogar af högre ålder är
däremot en vansklig sak; alltför ofta komma dessa att efter ljushuggning
torka. Bäst torde vara att gallra unga, likåldriga granskogar för att vänja
dem vid blädning, men att sedermera, i stället för att ljushugga dem,
öfverföra dem till olikåldriga. För skälen härtill har förut redogjorts.
Det har förut framhållits att löfskog, allrahelst björk, under
barrträdens första uppväxttid är till gagn, men också att den tid kommer, då
den bör borttagas. Tiden är inne, när löfskogen börjar trycka de unga
tallarna eller granarna och hindra ljusflödet, hvaraf behofvet för
barrträden blir större, allteftersom de uppväxa. Mången tall- och grantopp
piskas också sönder af björkens grenar. Man bör dock ej göra denna
löf-skogsgallring så tidigt, att man riskerar att uppslaget af löfskog skall
upphinna och växa öfver barrträdsplantorna, eftersom afsikten med
löfskogs-gallringen just är att barrträden må bli förhärskande.
Möjligt är att den tid kommer, då löfskogen får samma afsättning och
värde som barrträden och sålunda äfven samma berättigande till
skogsmarken. Då bör den äfven behandlas därefter. I hvarje fall är löfskogen
intet ogräs. Dess blad bilda mylla, ej blott genom sin egen förmultning,
utan i vida högre grad genom att bringa andra växter till förmultning.
Så dödar dess löf hvitmossan och hjälper därmed skogsmarken att hålla
sig fri från denna försumpningsväxt. Lätta blefve i sanning
föryng-ringsomsorgerna, därest löfskogen finge ett sådant värde, att plantor af den
kunde hälsas med samma glädje, som plantor af tall eller gran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
