Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANS KEMPE
Slutord.
Under de senaste 8—10 åren har jag, på grund af egna iakktagelsèr
och rön, i flera viktiga hänseenden ändrat min uppfattning af de
norrländska skogarna. Så hyste jag vid början af mitt studium af dem den
åsikten, att de stora skogseldarna varit så godt som uteslutande till gagn. Att
de rensat tallmarkerna från tvinande gran, att de på lämplig jord alstrat
de vackraste bestånd samt framför allt, att de hindrat den eljest gifna
utvecklingen till enbart granskog, äro verkningar af sådan betydelse, att
jag-för dem förbisåg den svårbotliga skada, elden tillskyndat våra torra och
myllfattiga marker.
Vid kulturer barlägges i allmänhet marken, och äfven jag har hyst
den uppfattningen att den barlagda jorden vore den bästa grobädden. De
sista årens undersökningar visa emellertid, att så säkerligen icke alltid är
fallet. När jorden är tillräckligt fuktig, försiggår groningen på ett
tillfredsställande sätt, men där fuktigheten är otillräcklig, blir barläggningen till
skada för groningen. Däremot har jag funnit, att ett lagom fuktigt
mosstäcke är en särdeles lämplig grobädd, samt att detta således ej, som jag
förut ansett riktigt, bör aflägsnas. Det synes till och med, som om
mosslagrets tjocklek i och för sig ej utgjorde något hinder för föryngringen,
eftersom hvitmossemyrar kunna bära skog, blott de bli tillräckligt
dräne-rade. Vidare har jag funnit den omständigheten, att marken är belamrad
med affall efter afverkningar, ej vara till hinder, utan till hjälp för
föryngringen, i främsta rummet därför att detta affall minskar kreaturens tramp
och betande, men äfven därför att detsamma genom sin beskuggning
bidrager till att hålla marken fuktig.
I afseende å skogens olikåldrighet har jag i vissa afseenden fått en
annan uppfattning. Jag har nämligen insett att, huru önsklig den än är
för trädens form samt en jämn afkastning och föryngring, så börden dock
icke tillämpas på tall, då denna förekommer på sämre jord, där dess
ljus-behof är mycket stort.
Slutligen har jag ock i viss mån ändrat min uppfattning om granens
berättigande å våra marker. Då man ser de ledsamma granbestånd, som
förekomma å såväl torra, som sidländta marker, förledes man lätt till den
uppfattningen, att granen endast bör få förekomma på för honom fullt
lämplig jord. Granen har emellertid fått en stor industriell användning;
den är mer myllbildande än tallen och på de sidländta markerna
försvarar den väl sin plats, om de torrläggas. Den bör därför få förekomma på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
