Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Pa björnjakt bland lapska högfjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ständiga krokar mellan träd och stenar, som vållar djurets
här berörda egendomliga vana på färdvägar.
För intagandet af en matsäcksmiddag göres rast på en
bergsklack nedom Ropivaara, hvarifrån vi hafva en hänförande
grann utsikt öfver ett storslaget och vildt fjällpanorama i
gråblå belysning. Borta i fjärran nästan hägra några stupande
branta fjäll, genomskurna af Rautusjärvi liksom af en trång
ravin — där borta, dit det ännu är en god bit, bor vår nalle,
som färden gäller. Nu packa vi snö i grytor och pannor,
göra eld i knotiga fjällbjörkgrenar, låta snön smälta och
vattnet koka upp, hvarefter vi med beskäftig fart laga kött, kaffe
och té och med den aptit, som är ett lika oumbärligt som
oundvikligt appendix för allt vistande ute i fria naturen,
inmundiga de enkla anrättningarna. Renarna, hvilka blifvit
släppta för att söka sig laf under snön på en angränsande
fjällslätt, infångas nu, medan vi suga på lilla pipan och dricka
en sista “panacé“ (te med brännvin), af Nia med den långa
kastsnaran, som han eljest under resan bär som en
cartoucherem öfver axeln — han smyger fram som en indian på krigsstig
i Coopers romaner, kastar kraftigt det ringlande repet,
så att snaran glider ner öfver härkarnes horngrenar, rycker
till ett tag och har den stretande krabaten så fast som helst.
Tåget ordnas å nyo och färden går ned mot Rautusjoki,
passerar Kuolatsjaure eller ett till träsk utsvälldt parti af älfven
och når efter hand ut på det stora Rautusjärvi, d. v. s.
rödingträsket (af rautu, röding) — det lär nämligen finnas godt om
ypperlig röding här. Midt i isens “vintergata“ mellan fjällen
ser man en liten holme, prydd med ett enkelt kors — —
hvadan detta? Vi “langa“ man från man en fråga därom till
lappen, som säger oss, att lappar, hvilka om sommaren ligga
med sina renar bland dessa fjäll, bruka här jorda sina döda,
hvarefter på senhösten eller vintern, när kölden bygger väg
för renen genom ödemarken, liken föras ned Jukkasjärvi, så
att prästen kan få “läsa“ öfver dem och bereda dem plats i
helgad kyrkogårdsmull, då de ej vidare kunna “gå igen“.
Kvällningens halfdunkel faller nu vida öfver nejden, norrskenet
börjar brinna på himmelen.
Fjället, där björnen redt sig vinterhide, ligger framför
oss som en gigantisk borg med stjärnors tindrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
