Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Pa björnjakt bland lapska högfjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådan? Öppningen till hidet såg man nämligen utgöras af en
låg och smal gång, där en människa väl näppeligen kunde
kräla sig in — tänk nu om nalle, skrämd och förargad öfver
oväsendet i sitt eget vinterpalats, ville rusa ut i det fria och
kämpa med inkräktarne! Då gällde det ju lifvet för den djärfve
fridstöraren, ty en retad björn är ej att leka med, om man
också har tillräckligt stort svängrum under striden mot honom!
Man tillsporde lappen, om ej han vore hågad att krypa in
och ödmjukt göra nalle ett besök, men han betackade sig för
äran och gaf ett bleklagdt nej till svar; visserligen sade han
sig känna, hurusom jägare bland hans stamförvanter stundom
gå in i hidena för att få ut björnarna, men då var detta ett
nästan ofarligt krigsknep, som emellertid brukade ha den
verkan, att nalle vid oväsendet i hidet gaf sig i väg utan
att det minsta skada jägaren, som trängde sig åt sidan,
hvarefter krabaten togs på spjutet eller sköts af lappen där
utanför. Då hade likväl frågan gällt rymliga grottor men inte
sådana här bås, där björnen i sin förskräckelse omöjligt kunde
komma förbi utan att söndersarga eller rent af äta upp den
fräcke, som stängde hans väg till friheten. Ja, hans skäl
voro ju talande nog, och vi kunde förstås ej annat än gifva
honom rätt, ty det föreföll både högst drumdristigt och
lifsfarligt att aflägga en visit hos nalle under sådana
omständigheter som de förevarande. Men med att vänta under
overksamhet voro vi naturligtvis ej alls betjänta, då nalle inte ville
komma ut, hvarför jägmästare H. Nld, som är skäligen
hetlefrad ibland och nu mist tålamodet, sade sig vilja gå in och
undersöka hidet. Med en irländsk buldog-revolver af grof
kaliber i bältet och för “belysningens“ skull en ask
säkerhetsstickor mellan tänderna kröp han strax därefter behjärtadt
in, ehuru han blott med största svårighet kunde pressa sig
fram. Efter några sekunder, hvilka för oss voro långa som
dagar, kom han ut och sade sig ej hafva sett till något
märkvärdigt — jag glömmer aldrig den där skäligen dystra
situationen, som ännu står lifslefvande inför mig: ett par
korpar flögo skriande kring fjällets snöhöljda tinnar, jag hade
lofvat att gå in efter vännen N., om han ej kom ut, att hälsa
hans mer, om han skulle dödas och jag skulle bli i lifvet...
Emellertid gick allting väl, och N. förklarade sig genast efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
