Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Pa björnjakt bland lapska högfjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ostördt njuta af den härliga utsikten från fjället. Liksom
ättestupor för jättar och troll stå fjällväggarna med snöhöljda
krön på andra sidan Rautusjärvii: Latakatjåkko, Öfre
Wälivaara och Suortatjåkko; de branta stupningarna af Nedre
Wälivaara, hvarunder vi färdades fram den gångna natten,
ligga nu som då i skuggan, blågrå, allvarsamma; längst åt
vänster ser man Kuolpanjuonje med dess lodräta klippafsats,
utför hvilken en renflock på mellan tre- och fyrahundra djur
ett föregående år hade störtat ned till följd af ett snöskred
och naturligtvis omkommit. Mot väster begränsas utsikten
af särdeles höga fjällkedjor — eljest ha vi härifrån ej fullt
5 mil till riksgränsen och knappa 8 mil till Ofotenfjorden vid
norska kusten. Ripor flyga i mängd kring sluttningarna af
Vittjatjåkko, det besvärliga björnfjället, där våra renar synas
gå på bet; strax invid oss slår en riptupp ner på skarsnön
invid en björkbuske och låter höra sitt ifriga
“krrr-rrr-rrr-kobeber-kobeber-kobeber“; långt ner i dälden ligger vår kåta,
kring hvilken vi se de öfriga jägarne sitta i ljufligt lugn —
de hafva ledsnat på att vänta. I samband med dessa
naturförhållanden bör jag väl ock nämna det rätt egendomliga, att
jag strax vid hidet fann en liten fjäril — en Euprepia-art,
skulle jag tro — som narrats fram af den mäktiga solvärmen
och med darrande steg promenerade på en vissen refva
ripbärsris (Arctostaphylos alpina).
Nu hade Nia skalat en mängd näfver från alla
försigkomna fjällbjörkar i grannskapet och gjort sig ett försvarligt
stort bloss, hvarmed han kröp in i hidet — snart sprattlade
hans ben rent förtvifladt i hålans mynning, vi hjälpte litet
hvar till med att i en fart hala ut honom, och han förklarade
då, att han sett björnen skymta längst bort i den vänstra
hålan. Som emellertid vår (för öfrigt alldeles malplacerade)
misstro var väckt, och lappen ansågs alltför jäfvig till
sagesman såsom varande pekuniärt intresserad i jaktens utgång,
vann denna uppgift föga tilltro, i synnerhet sedan jägmästare
Nld efter ett förnyadt besök sade sig kunna med säkerhet
påstå, att någon björn ej fanns där inne. För att draga vårt
strå till stacken och i fall af rättstvist kunna verka till sakens
utredning kröpo nu en kronojägare och jag in — — rätt som
det var, hviskade karlen, hvilken låg före mig i gången, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
