Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Pa björnjakt bland lapska högfjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det var åttonde gången, detta! — med sin expresstudsare på
helspänn och lappen Nia tätt i hälarna med björnspjut och
bloss, och vid det han då såg en otymplig skugga röra sig
i cirklar längst in i hålan till vänster, afsköt han det skott,
som blef nalles slutliga bane — — — ett tungt fall, några
ilskna brummanden, snart följda af rosslingar med det
framfrusande blodet, nådde den käcke jägarens öron; så blef allt
tyst. Blosset hade slocknat vid skottet, och då Nia strök eld
på en tändsticka för att betrakta situationen, låg på blott en
alns afstånd framom Nld en gulbrun massa, som ej rörde på
sig trots lappens spjutstötare — det var nalle, som var dödad,
ändtligen dödad.
Den lyckosamma utgången rapporterades genast till
jaktkamraterna, och snart återkastade fjällväggarna ett lustigt eko
af hornsignaler, dånande hurrarop och smattrande gevärs- och
revolverskott. Från de vid Vittjatjåkkos fot kring kåtan spridda
jägarne, hvilka ledsnat på det i deras tanke lönlösa postandet
och längesedan återvändt till lägret, besvarades dessa våra
segeryttringar med en gevärssalva. Så gjorde lappen fast sin
kastsnara om nalles hals, hvarpå vi halade och drogo af alla
krafter hela bunten — i hidets mynning visade sig snart ett
kolossalt stort hufvud med lyckta ögon och efter hand, sedan
den starka, snodda sentömmen flere gånger sprungit af, hela
den gulbruna, lurfviga pälsen af vårt präktiga byte. Det var
en äldre hane, en riktig hedersknyffel, som vi efter ej mindre
än tio timmars väntan och mer än vanligt spännande jakt
blifvit herrar öfver. Att nu begifva sig tillbaka till
högkvarteret var fullkomligt befogadt, hvarför vi hastigt lassade på
oss vapnen och andra medförda saker samt anträdde
nedstigningen i rask takt utför de tvära branterna — det gick till
och med så raskt ibland, att man höll på att stupa på näsan.
De, som ej vågade gå eller litade på sin förmåga att kunna
hejda farten genom att af alla krafter streta emot i backarna,
åkte därför helt gemytligt ner öfver skaren på det kroppsparti,
hvarmed en vis försyn utrustat människan för just dylika
eventualiteter. Men nalle skulle naturligtvis med också! Han
blef hjälpsamt nedfirad vid sidan om vår stig och tills vidare
lämnad invid en björkbuske, som skulle stödja krabaten och
hindra honom att ramla vidare ner utför fjället — ofvan oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
