Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. I skogarna kring polcirkeln. Jakter i Öfverkaliks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tecken till att han flyttar sig längre ut mot grenspetsen och
står i beråd att flyga, fördubblar han sin vaksamhet och skjuter
vid första tillfälle sin lodbössas enda lilla hagel genom
fågelns kropp. Järpen är ganska allmän i denna socken.
Kullarna hålla att börja med till i den snåriga granskogsmarken,
där löfträd växa, men efterhand draga de ut i storskogen
och vistas gärna under förmiddagarna på öppna, sollysta
hyggestrakter, där de i skygd af något vindfälle eller en timmerskate
ligga och "bala sig" i sanden. Längs efter älf-, bäck-
och åstränder samt i de sanka anhangen mellan myrarne och
torrare terräng träffar man ofta ensamma äldre järpar, som
dock äro nästan omöjliga att komma åt, enär granarna på
dylika växtplatser bruka stå öfverhöljda af skägglaf. Såsom
bekant snylta dessa lågt stående växtformer på våra skogsträd,
hvilka de stundom lyckas att delvis eller helt och hållet
dräpa — detta i synnerhet på syrlig mark, som är ogynnsam
för barrträdens utveckling och fortkomst.
Under förmiddagens lopp vandrade jag rätt vida omkring
i byaskogen och lyckades därvid erhålla en rätt tyngande tillökning
till fågelbördan i jaktväskan. Bäst jag gick på en
slingrande fästig, hörde jag nämligen ett hetsigt skall af hundarna
och så ett tungt, brakande tjäderflog — ögonblickligt
hukade jag mig ner och såg då en tjädertupp svänga fram
mellan träden bort mot en väldig bjälkfura i en mosslagg,
dit hundarna följde honom. Här träade krabaten, hundarna
skällde "ståndskall" och jag lät benen gå undan fram till
platsen, där jag dock under några sekunder höll inne med
skottet på grund af det lustiga motiv, som tedde sig för mina
ögon. Där stod Tsjappes upprätt emot stammen med ögonen
lystet fästade på ett parti af kronan — ibland gaf han till ett
ilsket skall, hvarefter han med tungan hängande ut ur munnen
nyfiket rekognoscerade grenverket; där stod Hassu ett
stycke ifrån, viftade med svansen och skällde sig hes i ifvern
— ett tag sprang han fram och nafsade i öfversvallande jaktlust
åt sig ett stort stycke bark från trädstammen. Nu lät
jag emellertid skottet gå, och tjädern ramlade ner, slog af
torrgrenar under farten, dunsade i marken, så att kvistar och
strån yrde, och miste den sista resten af lif mellan Tsjappes’
sylhvassa tandgårdar. Hassu ville också bita i fågeln, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
