Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. I skogarna kring polcirkeln. Jakter i Öfverkaliks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låg då, liksom när det gällde de arma äggen, ungefär
2 mil aflägsen från vårt kvarter, och vi visste till på köpet
så godt som säkert, att det blott skulle finnas gammalt surt
öl — men livad hjälpte det: vi knogade minsann ändå i väg
för att dricka detta öl, hvilket sedan verkligen utan svårighet
kunde identifieras såsom surt, om också vi för skams skull
drucko det trots dess vedervärdiga smak. Att ölet var surt
ville vi ej säga hvarandra af pur människokärlek, tv då hade
det varit slut med själfbehärskningen och ölet möjligen ännu i
dag odrucket! — Då Anton hade svårt nog att ensam medhinna
alla de växlande bestyr, hvarmed vi förstodo att tynga
hans ungdom, skaffade jag mig till sist en pojke från Naisjärv
vid namn Gustaf Lithner, skäligen misslyckad företeelse
för resten. Han följde mig emellertid hela detta år såsom
nödig hjälpreda och delade bostad med mig i Lule, där jag
på vintern slog mig ner under sotad ås. Sedan for han dock
utan att för evigt hafva fått permission tillbaka till sitt land
igen med fullständig uppsättning af kläder m. m. samt hördes
aldrig mera af — jo, han underrättade mig verkligen sedan
från Öfverkaliks genom sin målsman om, att han inte vidare
kunde hafva nöjet att betjäna mig, enär han följande sommar
skulle "läsa sig fram för prästen". I stället tog jag då den
sommaren en verkligen snäll och duglig pojke från Tärändö,
Julius Karlsson, till uppassare ute i markerna och eljest.
Efter några veckors förlopp fick Nld från kusten upp ett
koppel stöfvare i skogen — de hade kommit från Nerike med
ångbåt via Stockholm-Nederkaliks och sades vara mycket
bra på hare. Dessa krabater skulle nu pröfvas, innan vi
drogo oss långt inåt ödemarkerna och forcerade arbetet, då
det ej gärna kunde blifva tal om särskilda jaktutflykter vidare.
Under natten före den beramade invigningsjakten hade
det varit ganska kallt och det låg ännu frost på marken, då
vi om morgonen släppte hundarna, hvilka belåtna öfver att
befinna sig i länge saknad frihet glädtigt drogo ut på sök.
Efter en stunds förlopp "väckte" den ena af dem och "fick opp",
hvarpå ett vackert dref snart gick fram längs en myr
och upp öfver en närliggande höjd, där det krökte länge och
väl inne i ungskog — det var tydligen en ungjösse, som
skämtade med hundarna. Mycket rätt, efter en kvart kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
