Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. I skogarna kring polcirkeln. Jakter i Öfverkaliks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 B P Â S K O G S - O C H F J Ä L L S T I G A R .
•’lotsen", såsom det vanligen heter här uppe, sedan Nid och
jag, vidare kronojägarne och manskapet — det hela en dråplig
ensemble, som nog endast "skogsmänniskor" känna till! Från
Rikti-Dokkas drogo vi öfver till Råne-Dokkas eller Storheden
strax invid rågången mellan Öfverkaliks och Råne socknar.
På denna rätt långa väg, som att börja med var alldeles stiglös
och ledde fram öfver svåra marker, hade vi lappen Rikti,
hvars föräldrar varit nomadiserande, med oss till "lots" —
namnet är verkligen karakteristiskt nog, ty lotsen har ju att
visa vandraren väg fram öfver bland annat myrarnas vida
haf, som ofta äro i högsta grad villsamma. Emellertid hade
Rikti denna gång "tagit sig vatten öfver hufvudet", ty tack
vare en intensiv dimma samt att höjdsträckningar och myrar
voro hvarandra lika som bär i denna trakt gingo vi ett tag
nära nog i halfcirkel, innan vi kontrollerade oss med kom-
passen, som sedan måste hjälpa till att korrigera Riktis slinger-
bultar för att det skulle bli oss möjligt att i detta lifvet nå
fram till en stig, hvilken sades leda bort mot Råne-Dokkas.
Efter omkring en halftimmas promenad mötte det höga
Dokkasberget, som vi hade att öfvergå. Under bestigningen
af detta råkade Tsjappes stöta en större fiock orrtuppar, hvilka
till följd af den sena årstiden redan "sammangaddat"’ sig —
en förbiseglande dufhök och vi gjorde dock förgäfves ansträng-
ningar att få en stek med ur hopen. Emellertid skingrade
sig dimman, solen bröt fram ur molnen, och det blef vackert
väder igen. Då vi kommit upp på en hög platå af berget,
hade vi därför tillfälle att beundra den storartade utsikten,
medan vi togo oss en för de genomsvettiga karlarna nöd-
vändig "piphvila", som naturligtvis var välkommen äfven för
oss. Det var sannerligen ett präktigt, milsvidt, stämningsfullt
panorama af Norrbottens vildmarksskog, vi hade framför oss.
Rundt om reste sig höga, skarpt markerade, skogklädda berg,
åtskilda genom väldiga myrar, som blekfärgade och lika jätte-
ormar ringlade fram i underliga figurer. Sanka gran- och
björkbestånd, ibland med en liten klart glindrande tjärn i sin
gömma, lågo utströdda som holmar, öfverallt kringflutna af
myrens tröstlöst öde haf. Skogen hade ifört sig sin brokiga
höstdräkt, och dess trolska fägring förhöjdes i detta ögonblick
än mer af alla vattendroppar, som den fallande dimman lämnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
