Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Harjakt i Nederkaliks skärgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III. Harjakt i Nederkaliks skärgård.
1890 var ett ovanligt rikt vildtår i Norrbotten. Bedröfligt
nog’ skulle emellertid detta år komma att bli det sista enligt
"gamla stilen" ocli beteckna en afgjord förändring, ty allt
från 1891 har åtminstone på samtliga skogsfågelarter rådt
sådan klen tillgång här, att maken ej återfinnes inom manna-
minne. Kalla och stundom sena vårar samt regniga somrar
utan det vanliga öfverflödet af bär på hvarenda tufva hafva
vållat detta förhållande och för tillfället, kanske för en rätt
lång period, ändat den "gamla goda tiden", då Norrland var
ett sannskyldigt paradis för hvarje jägare, ej minst för sådana,
som fordra att skjutväskan skall vara öfverfull vid hemkomsten
från skogen. Nu äro en del präktiga, fordom gifvande marker
nästan blottade på fågel, och denna omständighet har under
rådande missväxt- och nödår på ett beklagligt sätt ökat ort-
befolkningens bekymmer, har ytterligare lagt sten på börda.
Men 1890 var i jaktligt hänseende ej blott ett gifvande
år i likhet med många föregående, utan som sagdt också ett
sällspordt rikt sådant, verkligen ett "fågelår". I tidig, vacker
vår höllos lekarna inne i fastlandsskogen och ute på öarna,
under gynnsamma väderleksförhållanden värptes och rufvades
äggen i redena bland mossan, och under solvarma sommar-
dagar växte den myckna ungfågeln till samt blef vederbör-
ligen "flvgg" och matad — bättre auspicier för en lönande
jaktsäsong kunna ju ej tänkas, och enär allt gick som sig
vederborde, har jag’ därför fått anledning att på annat håll här i
boken berätta åtskilligt om årets skogsfågeljakter i höga norden.
Emellertid var tillgången på hare ingalunda mindre än på fågel,
ty harmammorna hade hunnit med att lägga och fostra alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
