Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Harjakt i Nederkaliks skärgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 P A S K O G S - O C H F J Ä L L S T I G A R .
ena änden af ön vetter det lilla Skorfvargrundet, skildt frän
Enargrundet blott genom ett smalt sund. På den större af
dessa öar bruka bararne ligga, men påstötta af hundar draga
de sig öfver till Skorfvargrundet, vintertiden på isen och vid
lågt vattenstånd om sommaren eller hösten på stenar och hällar,
hvarvid de nog veta att laga så, att de slippa öfver torr-
skodda. Nu var vattnet visserligen nästan alnsdjupt i rännan
mellan bolmarne, och tunna isspeglar hade dem emellan slagit
en helt bräcklig bro, men icke förty skulle bararne öfver, sin
vana likmätigt, naturligtvis med den tragikomiska påföljden,
att haren plumsade i och formligen sam dit öfver, tätt efter-
satt af våra sex hundar, som "drefvo" också i vattnet, medan
de slogo sig- fram mellan isflaken för att på andra sidan kunna
fortsätta den vilda jakten med fast och hygglig* mark under
fötterna. På grund af detta terrängförhållande var säkraste
hållet nere vid sundet, och här sköto vi först en hare, hvilken
hundarne kommo tillbaka med från Skorfvargrundet, så att
jösse stupade på dettas strand, och sedan ytterligare en hare,
hvilken dock fortsatte ett stycke, föll på isen och drumlade
ned i vattnet. Under vägen fram genom ensnåren på Enar-
grundet lyckades vi vidare skjuta fyra harar, som krithvita
sprungo upp i det grönskande buskaget — bela jaktutbytet
för de fem dagarne var således 66 harar, hvarjämte vi genom
tillfälligheter fällt två dalripor och två hökugglor. Denna
skörd bör i betraktande af jaktplatsens nordliga belägenhet
hållas för ganska storartad — det var ju rent af en "kunglig"
jakt, hvars make åtminstone jag aldrig’ förut varit med om.
Kosan styrdes nu tillbaka mot fiskarkojorna, dit under
tiden främmande folk anländt. Två skärkarlar, som länge legat
ute på själskytte bland de till Haparanda och Torne hörande
holmarne, och nj^ss kommit hem med ett byte af sju själar,
hvilka redan blifvit afförda till deras hemvist i Ytterbyn, hade
nämligen åter igen, lystna efter äfventyr och förtjänster, an-
trädt en vikingafärd bland drifisarne och i trakten kring Enar-
grundet lyckats skjuta två själar, hvilka nu till beskådande
blifvit uppdragna till en sjöbod; båda voro hanar, den ena
fullväxt. Och så skulle naturligtvis den duktige skytten visa
sina gevär, men det var ing^a små salongsdito, han nu kom
knogande med, utan ena riktiga muskedunder — •å tminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
