Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. På andjakt i kustlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÂ ANDJAKT I KUSTLANDET. 81
förmodade X. helt oskuldsfullt. Lommar funnos eljest i Kos-
järv lika väl som i andra träsk här uppe; vanligen ligga de
inidt ute pä vattnet och fiska samt skria ljudligt vid in-
träffande "illväder", som norrbottningen säger. Efter den
misslyckade expeditionen till Norrkalfven sköt N. strax där-
invid några gräsänder och krickor; jag for direkte hem.
Sedan vi därpå burit upp fåglarne i vår stora spånkorg, som
nu blef fylld ända till brädden, räknade vi upp följande byte
för den 5 timmar räckande jakten: N. 14 gräs- och stjärt-
änder, 5 krickor; S. 18 gräs- och stjärtänder, 3 krickor.
Totalsumman var sålunda nu uppe pa 86 änder. Anmärkas
bör emellertid, att hundarna bitit ihjäl omkring ett dussin af
dessa.
Under vår frånvaro hade jaktknekten Anton — ah, han
fick sig ännu en fin titel — dukat fram en lukullisk måltid
med färskt smör, tunnbröd, konserver och andra godbitar till
smörgåsbordet och doftande andungsstek som rätt. Aptiten
var god, och jag tror vi gjorde anrättningarna all möjlig
heder, synnerligast som vi satte litet fyr i blodet med en
"händelsevis" anträffad flaska kreverande vinum gallicum
spumans, hvilken högst presentabla och användbara dryck i
mjölkglas inmundigades som en erinran om "kulturens offer-
väsen" och för öfrig om svârig’heten att i högt gräs sparka
upp tryckande änder, på hvilket senare faktum också fluidets
auktor syntes hafva velat häntyda i det smakfullt valda
namnet: "sparkling hoch". Jägarniiddagen, liten men prydlig,
var undanstökad — — men i stället för att med en cigarr
mellan tänderna hvila på lagrarna, d. v. s. stuggolfvet, måste
jag med all skyndsamhet begifva mig till Nederkaliks, dit
min hustru väntade mig på kvällen — du vet, att man måste
söka vara skapligt ordhållig i sådana där delikata fall, ty
annars tros det naturligtvis tvärt, att man råkat ut för någon
olycka eller skjutit ihjäl sig! Därför tog jag då min packning
och därtill en med änder rågad säck, bjöd ett hjärtligt farväl
åt vännen X., som beredt mig ett så stort nöje, och rodde i
väg bort öfver träsket. Xågra patroner hade jag ännu kvar,
och tack vare dessa fick jag nu på hemvägen skjuta 3 stjärt-
änder i Östkalfven. Ännu en hade jag kunnat lägga mig till
med, om ej ammunitionen trutit.
På skogs• och fjällstigar. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
