Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Från kampanjerna vid stockelden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 PA SKOGS- OCH FJÄLLSTIGAR.
eljest den möjligast lätta: ett par af näfver flätade kontar, som
buros af handtlangarne, inneslöto några "ombyten" af ylle
och sådana ting-, som erfordrades för ett drägligt kosthåll —
en låda s. k. stämplingscigarrer var väl det enda onödiga,
som kunde företes. Så bröto vi da upp från Pajala, ströfvande
fram genom de milsvida ödeskogarna, passerade det grunda
Käryjärvi, där jag en gång förut under sommaren tagit del
i ett förträffligt sig lönande fiske med drag, hvarvid vi fått
en mängd gäddor och kolossalt stora aborrar, trängde fram
öfver Jalkovaara och Kuusivaara höjdsträckningar samt bör-
jade på sistnämnda skogstrakt vart arbete. Till hjälp vid räk-
ningen och kontrollen hade jag ett par kronojägare, och själfva
stämplingen utfördes af ett tio-tal finnar från Pajala och Kaunis-
vaara byar. En sådan där förrättning, som jag ej har anled-
ning att här skildra något vidare utförligt, ehvad vidkommer
dess egentliga natur, gifver osökta tillfällen till ett sådant när-
mande i förtroende mellan befäl och manskap, hvarom jag at
fiere skäl var angelägen — det gällde nämligen nu som all-
tid för mig ej blott att få uppdraget ordentligt verkställdt
utan ock att utvidga min klena språkkunskap samt att lära
känna skogsfinnen och hans tankelif, att låta historier och
sägner mig berättas. Dagarna i ände ströfvade vi emellertid
fram öfver furuhedar, berg och mossiga marker, som genljödo
af yxornas hugg och stämpelhammarens slag mot de resliga
träden. Ett fasligt arbete hade jag, innan karlarna kunde
lära sig att ropa ut hvärje utsynadt träd. Jag ville för nöd-
vändig säkerhet vid protokollförandet få dem att ropa timmer,
då de drifvit in den af rödkrita färglade kronan med årtalet
i furans splint, men den saken kunde ej lyckas, så enkel den
än föreföll — de skämdes uppenbarligen för att använda ett
dem främmande ord! Endast en af dem, hvilken varit rätt
mycket nere i de svensktalande Kalikssocknarna, skrek timber
med högan röst utan att likväl förmå att narra de andra med
sig — timmer kunde han inte säga, påstod han. Lika galet
var det i början, när vi skulle öfvergå till att i stället använda
det finska räkneordet yJesi (ett), och det dröjde både länge
och väl, innan ett approbabelt yks kunde presteras — så heter
nämligen ordet emlig’t Pajala-dialekten.
Under alla dessa dagar, hvars nätter vi tillbragte vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
