Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Skogslif och vattenfågeljakter i Lyksele lappmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTENFÂGELJAKTER I LYKSELE LAPPMARK. 129
viket till stora, söndertrasande cirkelsektorer, se där hufvud-
beståndsdelarna i denna under vandring-en medförda matsäck!
Själfva kunde vi endast presentera någon smörgås, i hast
påbredd innan uppbrottet från lägret i Granfors och under
arbetet förvarad i en af jaktrockens fickor. Emellertid sma-
kade denna lilla matsmula förträffligt såsom "mellanlägg"
under de långa fastetimmarne — den var helt enkelt nödvän-
dig för att inte magen skulle helt och hållet fördärfvas! Hvil-
ket ända var dennas predestinerade lott för framtiden, liksom
det bedröfliga fallet blir med alla "skogsmänniskor!" Var än
den medhafda smörgåsbiten oansenlig till kvantiteten, växte
dock dess kvalitet "proportioned med kvadraten på afståndet"
från hemmet, ty såsom livar man, och i synnerhet hvarje skogs-
ströfvare, nogsamt vet, smakar det "etwas anders" att äta t. ex.
groft bröd och ett stycke kumminost ute i marken än i hem-
met — särskildt i natursköna omgifning’ar, såsom framför allt
vid Borgforsen, behagade oss det improviserade lilla matmålet
sannerligen bättre än de mest öfverförfinade rätter! Ofvanpå
en dylik anspråkslös "lunch", som förstås utgjorde manska-
pets ordinära middag, var det ganska välgörande för kropp
och sinne att få hvila ut någon halftimme mot de mjuka kud-
dar, som skogen själf tillhandahåller i sitt mossiga mark-
öfverdrag. Och då snarkades det i kapp under en stunds
djup sömn, innan hvisselpipan gick för att kalla "alle man
på däck!"
Så led det mot afton, det skymde i skogens snår, öfver
moar och myrar. Då blef det Amarseli mot lägret, Salmon
och Höglandsgubben rände som vanligt i "kort traf öfver
vindfällen och stubbar, och vi ungdomar knogade efter så fort
vi möjligen kunde — ibland i utförsbackarne visste vi sanner-
ligen ej, hvart våra ben drogo i väg’ med oss! Ändtligen voro
vi efter ett grundligt svettbad och vildt fäktande med myggen
nere vid älfven, vår ljufliga älf — — hit gick vår kosa all-
deles direkt, här lade vi våra kläder till en liten mullvadshög
eller myrstack i strand, och så hoppade vi på hufvudet i det
blanka, kyliga strömvattnet. Den "afrifning", vi där fìngo,
tjänade emellertid mindre till att förskaffa oss aptit än att få
bukt med vår vildt transpirerande kropp. Härpå var man
mogen för en stilla måltid vid 7-tiden, hofmästaren blåste
På skogs- och fjällstigar. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
