Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. På gåsjakter kring Lainio älf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ SKOGS- OCH FJÄLLSTIGAR.
hy vä, niin se on!" (visst är det sa, vackert är det, alldeles
utmärkt vackert, ja det är det!) — svarade ja«’ sa äkta Paja-
litiskt jag’ möjligen kunde. "Undras om inte jägmästarn
skulle tänka gå ut i skogen efter gässen i kväll?" — fort-
satte han och tittade ner på sina fötter så nyfiket, som om
han aldrig sett dem förr. "Det blir lugnt och månljust denna
natt", tillade han, i det han sneglade åt väster. Jag tänkte
på sängen där inne i kammaren — den hade allt sett värre
snuskig ut och lockade just ej till hvila! tlarskinnsfällen före-
föll visserligen skaplig men sängkläderna — — fy för att au
tusan ! Nedsnaskade voro de på alla möjliga sätt, halmen var
unken och örngåttsvaret, sydt af groft, oblekt lärft, gult som
en citronpudding. Som extranummer i ledsamheten kunde
ju den stinkande surfisklukten betraktas!
"Ja, Levi, jag går ut i skogen i natt och följ med, om
du har lust!" — svarade jag därför den redlige, kruserlige
finnen, som tydligen intet högre önskade än att få uppdaga
och visa mig på några gäss. "Vi skola vandra i väg vid
8-tiden, men gå nu in i pörtet och säg åt kronojägare Filppa
att komma hit ut till mig, så få vi alla tre språkas vid om
ett af hvarje!" Filppa kom — han var eljest bosatt i det
vackra, fiskrika Lovikka samt förestod Lainio bevaknings-
område —, och Levi kom. Där sutto vi då och ordade om
"förr och nu" i den ensliga, finska vildmarken, 0111 förhållan-
dena i Oksajärvi och Lainio byar samt de halflapska Parka-
lompolo och Kitkiöjärvi. Där talades 0111 s kogar och renar,
nybyggare och nomader, laestadianer (hiihhuliter) och vanliga
människor, präster och länsmän, vinterns vedermödor och
sommarens korta glädje — allt under det solen dalade bakom
bergen och våra pipor andades glödrök för att hålla myggen
neutral; den underlät dock minsann ej att göra sig’ påmint!
Snart var timmen inne för en smörgås och litet choklad:
konten fick då erbjuda sina enkla matsäckshåfvor, och emalj-
pannan, fylld med vatten från gårdens djupa brunn, sattes
att koka pa pörtspisen. Aftonmålet var snart expedieradt,
och så var den behagliga stunden att ströfva ut i skogen
kommen. Jag drog nu igenom bösspiporna några gånger
med läskstången och stoppade pa mig ett dussin patroner med
sexor, hvilket borde vara till fyllest åt gässen — jag hade för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
