- Project Runeberg -  I skogspensionen /
3

(1921) [MARC] Author: Else Hofmann Translator: Ingrid Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Lisa, mina skor!» och »Lisa, min frukost!» så hette
det varje morgon, när fröken Suse gjorde sig i
ordning för att gå till skolan. Mamma sov ännu och så
måste Lisa, husjungfrun, alltid vara till hands. Suse läste
över sin historieläxa och under tiden sträckte hon fram
fötterna, en i sänder, till den framför henne knäböjande
Lisa och lät henne knäppa de höga kängorna.

Käthe, Suses två år yngre syster, sade alltid, så fort
Lisa hade lämnat rummet: »Hör du, jag knäpper alltid
själv mina kängor!»

»Jag böjer mig inte gärna!» var Suses svar.

Lisa kom in med de påbredda smörgåsarna. Suse tittade
på dem. »Alltid den tråkiga korven!» grälade hon. Käthe
skrattade. Gudskelov, hon hade alltid aptit och henne
smakade allting. Hon skulle heller aldrig under hela sitt
liv bliva en så förnäm dam som Suse var.

För Suse var det pinsamt, att hon ännu måste gå med
skolväskan under armen, men till påsk var det äntligen
slut härmed och hon räknade veckorna till dess. Hennes
föräldrar måste sedan — att de måste hade Suse alldeles
klart för sig — skicka henne till en pension i Schweiz.
Det skulle bliva härligt!

Suse och Käthe hade sällan sällskap till skolan. »Hon,
med sina storkben!» sade den förnäma Suse och såg
föraktligt på Käthes långa ben, kring vilka de halvkorta
kjolarna fladdrade.

För Käthe passade det utmärkt, ty hon hämtade alltid
ett par av sina väninnor, och i en lång rad, arm i arm,
vandrade de sedan till skolan. Därunder gick Käthe
vanligen i mitten och pratade ivrigt till höger och vänster,
under det den tjocka flätan slängde hit och dit.

Med den sextonåriga Suse var det helt annorlunda.
Hon begagnade sommar och vinter höga, gula kängor,
gick aldrig utan glacéhandskar, spände upp parasollen vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:15:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skogspen/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free