Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
»Men, Henrik!» sade mamma ånyo, ty hon kunde inte
fatta det.
»Då skall jag väl till sist taga plats?» frågade Suse
äntligen, nästan skrikande.
Pappa behöll sitt lugn. Han strök askan av sin cigarr,
lutade sig behagligt tillbaka i soffhörnet och sade: »Ja,
barn, leva ni då så fjärran från alla moderna strävanden,
vilka dock i främsta rummet beröra er kvinnor? Predikas
det inte dag efter dag: Låt edra döttrar lära sig något,
så att de hava ett livsinnehåll, därest de ej gifta sig eller,
om så skulle behövas, själva måste förtjäna sitt
uppehälle! — Läser ni ingenting, hör ni ingenting därom? —
Jag vill, att mina bägge döttrar skola lära sig något nyttigt,
i synnerhet i dessa svåra tider. Så länge mina ögon vaka
över dem, skola de så vitt det står i min makt, förskonas
från allt ont. Men jag kan inte leva i evighet. Lilla,
dumma Käthe, därför behöver du inte gråta. Kom, lilla
barn, sätt dig här hos mig! — Jag hoppas kunna
säkerställa er framtid, men förutsätt det fallet att ni på något
sätt skulle förlora er förmögenhet, vad skulle ni då göra?
Tigga eller äta nådebröd hos rika släktingar? Eller vid
sena år börja på att lära sig något? Och om den ena
eller andra av någon orsak inte gifter sig, varmed fyller
hon då ut sitt liv? Hur tom och innehållslös är inte
tillvaron för många unga flickor, som inte ha något yrke?
De hava ingen kännedom om arbetet eller detsammas stora
tillfredsställelse, ingen äregirighet, ingen strävan, ingen lön.
I ungdomen går det lätt att lära. Då blir det bara ett
nöje för vår Suse att taga sin examen! — Och du Käthe
kommer sedan till musikkonservatoriet för att utbilda dig.
— Tänk vilka två präktiga, lärda flickor jag då skall ha
och hur stolt skall jag inte vara över dem! — Vem vet,
om inte Annemarie också tänker utbilda sig i något. Och
tänk på de unga flickorna i Skandinavien eller i Schweiz;
de äro långt före oss. Där har varje flicka, rik eller fattig,
lärt sig ett yrke. De gå heller inte och vänta på män,
ty därtill äro de för stolta. Suse, kanske kan du få din
väninna Lisi till att också lära sig något. Vem vet, hur
väl hon kan komma att behöva det en gång! Thümens
skola samvetslöst leva som om var dag vore den sista.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
