Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
Utkomna på gatan gingo de i små grupper och det
livliga samtalet fortsattes. Det hade ju varit så förtjusande
roligt. —
Mamma hade ställt in en koffert i Suses rum och i
Käthes närvaro packade hon ned i den linne, förkläden
och strumpor. När hon vände sig bort någon gång, passade
Käthe på och smugglade ned sina gåvor. Vad Suse väl
skulle säga, när hon packade upp? Ack, om hon hade
varit med då, men Annemarie stod säkert bredvid. —
Suse var ännu en gång hos Lisi. Denna skulle resa
på aftonen med sin mamma. I Lisis rum stod allting
färdigt till resan: resväska, plädrem och paraply, på soffan
låg en ljus reskappa, fodrad med kulört siden, en elegant
grön handväska stod på bordet och bredvid den låg
blommor, choklad och en flaska eau de cologne.
Lisi satt i gungstolen och Suse på en stol vid fönstret.
»Jag är verkligen ängslig», sade Lisi och suckade. »Ella
von Nordeck var här i går och hon sade, att de äro
förskräckligt stränga i pensionen. Ack, vad det är dumt!
Man får inte heller gå ut ensam, utan det är alltid en av
lärarinnorna, som springer med. Jag tackar så mycket!»
»Du får det likväl bättre än jag», sade Suse och reste
sig upp. »Tänk dig blott i mitt läge, så är du belåten.
Att behöva leva bland bönder när man kommer från en
högre flickskola i en storstad, det är —»
Hon avslutade inte meningen.
Betjänten knackade på dörren och anmälde att det var
serverat.
Suse satte skyndsamt på sig hatten och tog sina
handskar. Sedan omfamnade och kysste de varandra och lovade
att skriva mycket ofta. »Varje söndag! Och långa brev!
Adjö!»
Suse var rörd, men Lisi, som var hungrig och hade en
av sina älsklingsrätter i utsikt, tog avskedet från Suse
lättare. Denna torkade bort tårarna i trappan; en så
förnäm väninna fick hon inte i Frauenfeld. Nu kunde hon
ha rest med Thümens i afton, om pappa inte plötsligt
kommit på den kuriösa idén med Frauenfeld!
I övermorgon reste hon, alldeles ensam. Det ville pappa,
ty hon skulle lära sig att bli självständig, sade han. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
