Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
var juni månad, och nu hade våren kommit till bergen,
under det att nere på slättlandet rosorna för länge sedan
blommade.
Suse stirrade framför sig efter att ha läst Lisis brev.
Var Lisi verkligen så hjärtlös och tanklös, som brevet
utvisade. Eller hade Suse blivit anspråksfullare, sedan
hon levat i detta paradis? Ja, ett paradis var det för
henne, det erkände hon gärna inför sig själv och sina
anhöriga. Hade det månne inte varit bättre för Lisi att
vara här än tillsammans med alla de olika flickorna där
borta. Suse hade glatt sig så mycket åt Lisis första brev.
Hon hoppades, att få höra talas om allt det sköna, som
Lisi hade upplevat, om den vackra Isarstaden, och om
Zürichersjön, vilken skulle vara så storartad. Och nu ett
sådant brev!
»Vad skriver din väninna?» frågade Annemarie, som
just höll på att plantera penséer.
»Du kan läsa det», var det lakoniska svaret.
Annemarie hade arbetet färdigt. Hon drog av sig handskarna,
vilka hon alltid använde vid trädgårdsarbetet och kom in
i lusthuset. Först lade Annemarie en sjal över Suses
skuldror och sade: »Förkyl dig ej, min vän! Hos oss är
det ännu inte så varmt, att man kan sitta i lusthuset.
Så, spatsera omkring rabatten ett slag, så att du blir
varm.» Suse gick av och an därute och Annemarie läste.
Hon skakade flera gånger sakta på huvudet. Stackars
Suse, vad har du for en väninna! Det var ingen bra
flicka. Men hon ville inte såra Suse med att säga det.
Suse hade vandrat omkring i trädgården och kom nu
fram till sin kusin.
»Nå?» frågade hon. Annemarie lade ihop brevet, stoppade
in det i kuvertet och lade det på bordet.
»Hon är visst lite bortskämd, din Lisi», sade Annemarie.
»Ja, och hon har inte någon god karaktär», svarade
Suse och hennes unga anlete fick ett allvarligt drag. Hon
stirrade fundersamt omkring sig.
»Du», ropade Annemarie, »här är ett litet brev till, det
hade fallit ned från bordet. Se bara, från din Käthe!»
Suses ansikte lyste upp. Ja, hennes Käthe! Under alla
dessa veckor, som hon varit borta från hemmet, hade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
