Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
modern med. De språkade om hur allt gestaltat sig helt
annorlunda, än Suse väntat. Hon kunde inte i nog starka
ordalag ge uttryck för allt, vad hon kände för sina
släktingar, för den beundran hon hyste för dem alla, för ali
den godhet hon rönte och för allt vad hon fick lära.
Särskilt tycktes pratstunderna i farbroderns arbetsrum ge henne
mycket att tänka på.
Längre fram berättade hon med största hänförelse om
musiklektionerna. Så mycket som nu hade Suse aldrig
övat sig. Hur utmärkt var det inte, att hon fick inte
bara uppfriska sin engelska utan öka sina andra
kunskaper. Unga fru Wehner måste vara förtjusande! Och
Johny! Mamma och Käthe kände dem alla till namnet!
Och i trädgården trivdes allt överdådigt. Suse berättade
om varje enskild planta. Men medan grönsallad hörde
till vardagligheterna i Leipzig, så skördade man som bäst
de första stånden i Frauenfeld. Suse påstod, att de
smakade också mycket bättre, när man själv planterat dem
och åt dem alldeles nyss upptagna ur jorden.
Över skogen, som nu prunkade i sin härligaste grönska,
var Suse full av hänförelse. Hon skildrade sina dagliga
promenader med Annemarie, då fastern också var med.
Bokarnas späda ljusa grönska avtecknade sig så vackert
mot barrträdens mörka och blev än vackrare, när här och
där en rödbok tittade fram.
På ängarna började det blomma. Det underbaraste var
de oräkneliga förgät mig ej, som nu slogo upp sina blå ögon.
Ibland träffade man på en gammal trästubbe på en sådan
där blå äng. Där slogo flickorna sig ned, flätade
blommorna, som de plockat, till kransar, bundo härliga buketter
och sjöngo tvåstämmigt av hjärtans lust. Där det fanns
eko, väckte de upp det. Allt emellanåt skämtade man
med dem; någon främmande röst svarade dem. Ofta
lyssnade de till herdarnas melodiska låtar, vilka under
sommaren betade sina hjordar i skogarna. Tidigt om
rnornarna blåste herdarna i sina horn och tänk, då öppnades
den ena ladugårdsdörren efter den andra o(rh boskapen
travade ut, med klockan kring nacken. Alla hittade nu rätt
väg. Allt tydligare hördes klockornas klingande och till
sist drog herde med hjord och hund ut från byn. Men
.6 I Skogspensionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
