- Project Runeberg -  I skogspensionen /
90

(1921) [MARC] Author: Else Hofmann Translator: Ingrid Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

sköt ut henne genom dörren och sade efter att ha kysst
den glödande kinden:

»Gå du, jag gör det bättre ensam. Käthe är inne hos
pappa.»

Suse trädde in. Återigen blev Käthe högst angenämt
överraskad av systerns behagliga sätt. Med öppna armar
flög hon emot henne. Tätt intill varandra sutto flickorna
på den svarta lädersoffan. Farbrodern njöt av de två
lyckliga ansiktena. Hur var det Jean Paul sade: »I
återseendets och skiljsmässans ögonblick veta människorna,
vilket övermått av kärlek, som döljer sig i deras bröst
och först då våga de med darrande tunga och tårfyllt
öga ge uttryck för den.» Ack, dessa två strålande ögonpar!

Käthe hade framfört pappas och mammas hälsningar
och berättat, att hon låtit sitt paraply ånga vidare med
pappa och mamma.

»Kom, Käthe», ropade nu Annemarie, »här är litet
middag, åt dig.»

»Härligt, jag är förfärligt hungrig», sade hon och reste
sig. Suse skrattade. På det kände hon igen sin Käthe.

I matsalen tittade hon sig nyfiket omkring. Farbror
och faster kommo också in; Annemarie hade tagit in kaffe
för de andra. Käthe lät sig väl smaka.

»Det är förtjusande hos er, farbror och faster», sade
hon och drack sitt öl. Suse läppjade på kaffet men tog
inte ögonen från systern. Hon knäppte stundom ihop
händerna under bordet och tackade den gode guden för
denna stora glädje, som Han berett henne: Är det
verkligen sant, att Käthe sitter där?

En öm moderlig känsla vaknade i hennes bröst; nu bar
hon i viss mån ansvaret för att Käthes något bleka kinder
blevo röda och runda och att ingenting hände systern.
Hon skulle vaka väl över henne. Faster var ju också så rar
mot henne. Hon lade just armen om Käthes skuldra och
uppmanade henne att äta mer.N Men Käthe försäkrade,
att nu förmådde hon inte mer, men det hade smakat henne
utmärkt.

Medan de trenne flickorna sutto kvar vid kaffet —
farbrodern hade blivit kallad till en döende — gjorde fastern
i ordning sovrummet däruppe.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skogspen/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free