Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
och berätta. Här i den fridfulla byn firade man också
jul — en härlig jul — om också olika den, som firades
i staden.
Jungfrun trädde in och sade, att det var någon därute,
som frågade efter fröken Suse Orland. Suse reste sig
förvånad. Då trängde sig en dam fram bakom jungfrun,
som genast gick ut och stängde dörren efter sig.
»Suse!» Den främmande störtade fram och nu kände
Suse igen Lisi. Men vilken Lisi I Snyftande låg hon vid
Suses bröst.
»Lisi, Lisi då!» sade Suse gång på gång och sökte
lugna väninnan. En ond aning sade henne genast, att
prövningens dag nu var inne för de stackars Thümens.
»Det är ute med oss», stönade Lisi och lät sig dragas
ned i soffan. Och medan Suse tog av väninnan kappa
och hatt, berättade Lisi under tårar, att hon redan för
flera veckor sedan anat, att det ej stod rätt till hemma.
Allt harle visserligen gått i sina gamla hjulspår till den
första oktober, då föreståndarinnan förklarade, att det inte
hade betalats för henne och att hon därför måste lämna
pensionen. Denna fruktansvärda nyhet krossade henne
fullständigt. En bekant hade tagit henne till sig och givit
henne medel till hemresan. Då hade hon kommit att
tänka på Suse, sin gamla trogna Suse, och tagit reda på,
att hon på väg till Leipzig skulle komma helt nära Suses
by. Hon hade kommit för att göra upp framtidsplaner
tillsammans med henne.
»Du har gått till fots?» frågade Suse förfärad. Lisi
nickade. Så blekt det vackra ansiktet var, och så mörka
ringar hon hade kring ögonen! Hon var stundtals
fullkomligt själsfrånvarande. Det kom så oväntat, det var
så fruktansvärt!
»Fattig, alldeles utfattig», stönade hon och dolde
ansiktet i näsduken.
»Gråt inte, Lisi!» bad Suse. Hon skyndade ut i köket
och hämtade kaffe och litet mat åt Lisi. Att gå den två
timmars långa vägen i regn och storm. Ett stackars
gråtande människobarn! Suse grät också. Men så torkade
hon tårarna.
»Du stannar här så länge», sade hon. »Farbror och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
