Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Lisi tala och skriva tyska språket, vilket högeligen gladde
hans föräldrar. Förhållandet mellan fru Wehner och
hennes barns uppfostrarinna blev det allra bästa, ja,
vänskapligt, sedan hon lärt känna Lisi bättre, som en i grund
och botten fin och duktig flicka. Lisis föräldrar hade
räddat efter konkursen så mycket, att de kunde leva
sorgfritt i de enklaste förhållanden. De voro tacksamma
däröver, och Lisi andades lättare i medvetandet härom.
Och med vilken djup tacksamhet tänkte inte de på
kyrkoherde Volland och hans familj i det lilla skogsnästet, i
vilket deras Lisi funnit ett hem! Och att deras barn
arbetade och strävade för att en gång kunna stå på egna fötter,
vilken lugnande tanke var inte det för dem. Deras son
ägnade sig åt affärslivet, som fordrade strängt arbete av
honom. Med fasa tänkte Thümens emellanåt på den tid,
då de levat i sus och dus; det hade varit fallet mer före
kriget än under det, då tanken på sonen, som kämpade
därute, kastat sina skuggor även i deras sinnen. Nu låg
fosterlandets framtid i ungdomens händer. Att uppfostra
den till flit och allvarlig livsåskådning det var föräldrars
och uppfostrares uppgift. Redan hos barnet borde man
inplanta att sysslolöshet aldrig leder till välsignelse. På
allt detta tänkte Lisi, då hon sysselsatt med ett
handarbete satt bredvid John, som lärde sina glosor och
präntade sina bokstäver med största iver.
Vid jultiden återvände Annemarie från Leipzig,
välkomnad av alla som om hon varit borta åratal. Suse fick
aldrig höra nog om dem där hemma; Lisi såg med stilla
beundran upp på den vackra älskvärda, unga prästdottern.
Suse njöt i tysthet av Lisis beundran. Ja, de båda voro
då botade från sina fördomar. Av dem hade i kretsen
av dessa präktiga människor, som levde så långt bort
ifrån den så kallade världen, blivit helt andra varelser,
och det voro de tacksamma över, så länge de levde. Med
vilka ögon hade de blickat ut i världen, innan de kommo
till Frauenfeld!
Innan nyår fanns det i prästgården i Frauenfeld en
ung lyckostrålande fästmö. Annemarie ville skänka den
ädle vännen, den unge organisten, sin hand för livet.
Det var en stor sorg för modern att vara tvungen att giva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
