Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huru växlarena tala sanning - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På estraden framträdde predikanten Slätman,
högtidlig och vördnadsfull. Efter en kort bön, till
hvilken många suckade amen, höll han ett anslående
tal. Han skildrade distriktsföreståndarens innerliga
fromhet, hans ovanliga ödmjukhet och stora
oegennytta. Han erinrade om huru distriktsföreståndaren
i brydsamma lägen varit till ovärderlig nytta för
vänner och meningsfränder. Till sist framhöll han
den stora lön, som den ödmjuke, oegennyttige och
vördade sextioåringen en gång skulle få mottaga af
öfverherden Kristus, som lofvat att härligen i sitt
rike hedra alla dem, som här varit hans församling
en prydnad och ett föredöme.
Både jubilaren och mängden af åhörare voro
synbarligen belåtna med detta tal. På
distriktsföreståndarens läppar syntes ett mildt, gåtfullt leende,
när den af stundens högtidlighet gripna församlingen
därefter sjöng:
Nog är jag usel, arm och svag,
Men lider dock ej nöd o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
