Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen susar - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
han lyssnat till skogsekots döfva skall, ökade
han af sig sjelf farten mot den bekanta
skog-vaktarestugan.
En hund började skälla. De hvitmenade
väggarna af en stuga tittade fram mellan
träden i skogen, som här var något glesare. Mot
grönskan där uppe hvirflade en blå rökpelare
från den lutande, hopfallna stugan, som med
sitt trasiga tak hade sökt skydd bland de ljusa
pelarne rundt omkring; hon växte liksom upp
ur jorden, under det att de raka och stolta
tallarna i höjden skakade sina kronor öfver henne.
På den öppna skogsgläntan stod tätt intill
hvarandra en mängd unga ekar.
Här bodde skogvaktarne Zackar och
Mak-sim, de vanliga följeslagarne på mina
jagtut-flykter. Båda voro antagligen borta, emedan
ingen kom ut vid den stora vallhundens skall.
Men gamle farfar med sitt skalliga hufvud och
sina gråa mustascher satt på den jordvall, som
löpte kring kojan, och flätade skor af bast. Hans
mustascher fladdrade ända ned mot bältet,
blicken var skum, och det föreföll, som om
någonting stått för hans tankar, som han förgäfves
sökt reda.
— God dag, farfar! Ar det någon hemma?
— Hä!, nickade gubben. Nej, hvarken
Zackar eller Maksim ä’ hemma, och Motrja har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
