Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen susar - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
— Nå, hur ser han ut?
— Ah, han ser ut i synen som den gamle
pilen, som står i kärret. Verkligen mycket lik!...
Och hans hår och skägg likna en torr mistel,
den där, som klänger på andra träd... näsan
är som en knotig gren, och en snedvriden trut
har han, betäckt med renmossa... Tvi, så ful
han ärl... Måtte Gud förskona hvar kristen
att komma honom när!... Jag såg’en helt
nära en gång i moraset... Om du vill, kom
hit på vintern, så skall du själf få se honom.
Stig upp på berget där borta — det är
öfver-växt med skog — och klättra upp i det högsta
träd, som finnes, ända i toppen. Därifrån kan
man någon dag få se honom; han synes som
en hvit pelare, som af sig sjelf hvirflar upp
öfver skogen från bergets spets ned i dalen...
Han ilar fram med fart, och försvinner sedan
i skogen... Och där han går fram, täckes
marken med hvit snö. Tror du inte en
gammal man, så pröfva själf på någon gång.
Gubben hade nu fått tungan i gång. Det
föreföll, som om det lifliga och orediga
sorlet från skogen samt det oväder, som fanns
i luften, hade rört upp hans gamla blod.
Farfar nickade, skrattade och blinkade med sina
förtorkade ögon. Men plötsligt for en skugga
öfver den höga, fårade pannan. Han stötte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
