Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen susar - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
vägen honom för smal! Han behöfde endast
höja på ögonbrynen för att alla bönderna skulle
blifva glada och skratta, lika säkert som att, om
han rynkade dem, allihopa blefvo dystra. Det
fanns ingen, som tordes motsäga honom, utom
Roman, som växt upp i skogen och inga
fasoner hade, förstås, och ändå blef pan just icke
som värst ond på honom.
— Jag vill, att du gifter dig, sade pan,
och med hvem, det bestämmer jag sjelf. Tag
Oksana.
— Jag vill inte, svarade Roman, jag
behöfver ingen, vore det än Oksana! Hin håle må
gifta sig med henne, men icke jag...
Så var det. Då befalde pan, att man skulle
gå efter knutpiskan, Roman lades upp, och pan
frågade honom ännu en gång:
— Nå, Roman, skall du gifta dig eller ej?
—- Nej, det skall jag inte, gaf Roman till svar.
— Nå så strö då i bussarongerna * så
mycket, som går i dem — sade pan.
Och det var inte det lilla, som de
sålunda strödde i. Ehuru Roman var en stark
baddare, blef han dock led vid saken och sade
därför: Håll upp — nu kan det vara nog.
* Sydryssarne nyttja linnebyxor, liknande vida säckar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
