Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen susar - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
ned och aftonstjärnan stannar öfver skogen,
kommer en liten fågel flygande och kvittrar.
Ack, den lilla fågeln kvittrar så ömkligt, så
att det gör ondt i ens hjärta vid det! De
är en odöpt själ, som begär att få ett kors*.
Den, som fått lära och studerat böcker, säges
det, kan gifva henne ett kors, och då skall hon
icke flyga längre omkring . .. Men vi, som bo
här i skogen, vi veta ingenting. Hon flyger
och ber, och vi kunna endast svara: »Kvid, du
arma själ, vi kunna intet göra för dig!» Då
gråter hon och flyger bort, men kommer
tillbaka nästa kväll. Ack, pojke, hvad det är
synd om den stackars själen!
Oksana blef åter frisk och gjorde icke
annat än gick till grafven. Där satte hon sig att
gråta, och under stundom så ljudligt, att det
hördes öfver hela skogen. Det var barnet, som
hon sörjde, men det gjorde icke Roman, likvisst
tyckte han det var synd om Oksana. Då han
ibland kom ifrån skogen, blef han stående framför
henne och ropade: Tig då en gång, du dumma
käring! Alldeles som det skulle vara något att
lipa för! Ungen är död, men det kan ju komma
en annan i stället. Ja, och det ändå en, som
är bättre. Hä! jag vet ju inte en gång om
* De katolska barnen erhålla, som bekant, vid dopet
ett kors, som bäres om halsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
