Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen susar - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den andra, hoppade hjärtat i bröstet, men var
karlen ovan, så tumlade han efter tredje
bägaren under bänken, om hustrun icke hjälpte
upp honom på den. Hä! — ser du, pan var
listig. Han ville fylla honom med bränvinet,
men af den sorten har ännu icke funnits någon,
som skulle kommit Roman att svikta. Han
tog bägarn och drack ur den, han tömde den
andra och den tredje, men man såg blott, att
hans ögon började brinna som på en varg och
att de svarta mustascherna rörde sig. Pan blef
till och med ond och sade:
— Det var mig en satan att häfva i sig
bränvin utan att en gång blinka! En annan
skulle för länge sedan ha gråtit, men se bara,
godt folk, han till och med flinar!
Den elake panen visste mycket väl, att den,
som bränvinet kom att gråta, snart skulle hänga
hårpiskan öfver bordet. Men denna gången
råkade han icke ut för en sådan en.
— Hvarför skulle jag då gråta?, gaf Roman
honom till svar. Det skulle ju till och med
icke vara bra. Nådig pan kommer till mig för
att lvckönska mig, och jag skulle sätta mig till
o
att tjuta som en käring? Ah nej, Gud ske lof,
jag har ingenting att lipa för, då må hellre
mina fiender göra det...
— Det vill säga, att du är belåten ?, utbrast pan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
