Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - I. Ruinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der jorden tusen skelett af turkar, hvilka ined
sina benrangelsarmar uppburo ön med hennes
slott och hennes höga, pyramidlika
popplar-Härigenom framstod slottet ännu mera
fasansfullt; och till och med under klara dagar, då
vi, modigare genom ljuset och fåglarnes
högljudda sång, gingo det närmare, framkallade det
hos oss anfall af panisk förskräckelse, till den
grad hemskt blickade de svarta, håliga, för länge
sedan förstörda fönsteröppningarna ned på oss.
Hemlighetsfulla ljud hördes i de öde salarne,
stenar och rappning lossnade och väckte i fallet
ett doft eko, och vi flydde undan utan att se
oss om, förföljda af buller, tramp och skratt
Men om höstnätterna, då stormen skakade
jätte-popplarna, utbredde sig förskräckelse öfver hela
staden; och de skrämda judarna ropade sitt »Oj,
weh mir», de gamla gudfruktiga
borgarkvinnorna korsade sig, och till och med vår granne
smeden, som annars icke trodde på den onde
själf, gick under dessa stunder in till
portvakten och gjorde korstecknet, mumlande för sig
själf en bön om frid öfver de döde.
Den gamle gråskäggige Janusch, som i brist
på bostad hyst in sig i en af slottets källare,
berättade oss upprepade gånger, att han dylika
nätter tydligt hörde skrik, som stego upp ur
jorden, och huru turkarna började föra väsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
