Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - I. Ruinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var den i dalen liggande stadens egen
dotter. Fordom samlades där vid klockornas ljud
stadsboarna i sina enkla men rena polska
drägter och med käppar i händerna, medan
däremot den från kringliggande byar och gårdar
likaledes hitkommande småadeln skramlade med
sablar. Ön med dess höga popplar syntes
härifrån, men slottet dolde sig envist och förnämt
för kapellet bakom det täta löfverket; endast
under de ögonblick, då sydvestvinden hvirflade
upp ur vassen och rusade fram öfver ön, böjde
sig popplarna med dån, och bakom dem syntes
då slottet, och dess glimmande fönster kastade
för ett ögonblick sina hotande blidkar på
kapellet. Numera hade båda skattat åt
förgängelsen.
Slottet sände inga hotande blickar mer; dess
fönster skimrade icke längre i aftonsolens glans,
och på kapellet hade taket ramlat och murarne
remnat, och i stället för bronsklockornas döfva
och höga toner höjde ugglorna sina hemska
skrik däri.
Den forna, traditionella olikheten emellan
det stolta herreslottet och borgarkapellet fortfor
äfven efter deras förstöring. Kapellet var ett
tillhåll för maskar, som rörde sig i den
skröpliga kroppen och upptogo de ännu någorlunda
sparda hörnen under jorden. Dessa den dö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
