Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - II. Problematiska naturer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
och skrek med hög röst: »Knifvar, saxar,
synålar, knappnålar!» Den stackars talaren, som
på detta plötsliga sätt blifvit väckt ur sitt
grubbel, flaxade till med armania som en
vingskjuten fågel, såg sig förskräckt omkring och tog
sig för bröstet. Många lidanden skulle hafva
besparats den arma professorn, om han varit
i stånd att gifva de långrockade
kommissionä-rerna ett begrepp om dem i form af duktiga
knytnäfslag. Men den arme professorn såg sig
endast omkring med djup ängslan, riktade
därefter med ett uttryck af outsäglig smärta
sin .dunkla, matta blick mot plågaren och skrek,
under det han spasmodiskt ref sig på bröstet:
»till hjärtat–:–till hjärtat med kroken
–-till själfva hjärtat...» Antagligen ville
han därmed säga, att hans hjärta genom dessa
skrik från hopen sönderslets; men det var just
detta, som var ämnadt att en smula förströ
stadsbon, som hade tråkigt. Och den olycklige
professorn aflägsnade sig skyndsamt, sänkte
hufvudet ännu djupare, liksom fruktade han ett
slag, och bakefter honom skallade belåtna
skrattsalvor, och de förenämda ropen skuro luften
som pisksmällar.
Man måste göra rättvisa åt dessa från
slottet bortjagade: de höllo väl i hop, ty om i den
hop, som förföljde professorn, samtidigt upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
