Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - II. Problematiska naturer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
någon trampa sig på liktornarna. Under det
att professorn och Lawrowskij passivt ledo,
visade sig Turkewitsch som en glad och i många
afseeenden lycklig menniska. Till att börja med
därigenom att han, utan att på något vis ega
rättighet därtill, lät kalla sig »general» och
till och med af de bland stadens invånare, som
hade samma rang, fordrade, att de skulle visa
honom tillbörlig heder. Som ingen vågade
bestrida honom rättigheten till denna titel, njöt
han af sin storhet och trodde själf på den. Han
uppträdde alltid mycket gravitetiskt, barskt
rynkade ögonbrynen och ådagalade vid hvart
tillfälle stor färdighet att krossa kindknotorna
på hvem som helst, hvilket han antagligen
betraktade såsom ett hans generalsvärdighet
nödvändigt åtföljande prerogativ. Om, såsom
ibland hände, man härvidlag visade något slags
tvifvel, plägade han fatta tag i den förste,
han mötte på gatan, och barskt fråga honom:
Hvem är jag här på platsen? Hvaba? —
General Turkewitsch, svarade ödmjukt den
tillfrågade, som fann sig vara i en kinkig belägenhet.
Hvarvid Turkewitsch oförtöfvadt släppte honom,
sägande, i det han majestätiskt snodde sina
mustascher: Just det, ja! Och som han därvid
förstod att vrida de kackerlack-lika mustascherna
på ett alldeles säreget sätt och var outtömlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
