Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - II. Problematiska naturer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
obehagliga äfventyr till mötes. En ännu högre
grad af spänning uppnådde deras deltagande
uppmärksamhet, då Tiburzij vände ut och in
på ögonen, så att endast hvitögat syntes, och
förföljde auditoriet med ett ihållande
skande-rande af Virgilius och Homerus. Hans röst
ljöd då som ett doft rullande, så att de af
åhörarne, som sutto i hörnen och befunno sig
under inflytande af judarnes eldvatten, sänkte
hufvudet, läto den långa hårtofsen falla och
snyftande utbrusto: — Oj! oj! oj! Mor lilla, så
ynkligt, måtte fan tan! Och tårarne runnö
ymnigt ned i de långa mustascherna. Det var
därför icke underligt, att då han plötsligt
hoppade ned från tunnan och brast ut i ett
muntert skratt, lillryssarnes förbländade anleten
genast ljusnade och deras händer döko ned i de
vida byxfickorna efter kopparslantar. Den af
pan Tiburzij lyckligt ändade tragiska utflykten
muntrade till den grad upp dem, att de
omfamnade honom och gåfvo honom både bränvin
och penningar.
Med hänsyn till en sådan lärdom nödgades
man i fråga om detta originals härkomst
uppställa en ny hypotes, som bättre öfverensstämde
med ofvan anförda fakta. Man kom öfverens
om, att pan Tiburzij fordom varit betjentpojke
hos någon grefve, som sändt honom tillsam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
