Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - II. Problematiska naturer - III. Min far och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
aftonen, dykande ned i skumrasket, andra
mörka figurer, och det fanns icke en menniska
nog modig att vilja åtaga sig att följa dem på
de leriga branterna. Det med grafvar uppfyllda
berget hade dåligt rykte om sig. På den gamle
kyrkogården brunno i höstnätternas dunkel blåa
eldar, och kapellets ugglor skreko så ihållande
och gällt att till och med den orädde smedens
hjärta hoppressades därvid.
in.
Min far och jag.
— Hla, unge man, illa! — sade till mig icke
sällan gamle Janusch, då han mötte mig på
stadens gator i ’pan Turkewitsch’s följe eller
bland pan Tiburzij’s åhörare. Och därvid
ruskade gubben på sitt gråa hufvud. — Bla, unge
man. Ni är i dåligt sällskap!. .. Skada, mycket
skada på en son af sådana aktningsvärda
föräldrar!
Då min mor dog, blef min fars molnhöljda
ansigte ännu dystrare, och man såg mig i själfva
verket från den stunden mycket sällan hemma.
Sent om sommarnätterna smög jag mig som en
vargunge genom trädgården för att icke möta
Skogen susar. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
