Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - IV. Jag förvärfvar mig en ny bekantskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
des likväl med tillhjälp af mina följeslagare
kunna klättra dit upp för att få kasta en blick
i det inre.
- Det är onödigt!, skrek en af kamraterna,
och grep mig i armen; han hade på en gång
förlorat allt mod.
— Gå för sjutton i våld, din käring!, utbrast
den äldste af sällskapet, hvarpå han med en
viss ifver erbjöd mig sin rygg.
Jag klef modigt upp på den; därefter rätade
han upp sig, under det jag fortfarande stod med
fötterna på hans axlar. Sålunda nådde jag utan
svårighet fönsterbrädet med handen, och efter
att hafva öfvertygat mig om att det höll, lyfte
jag mig upp och satte mig i fönstret.
■ -— Nå hvad ser du för något?, tillfrågades
jag med stort intresse nedifrån.
Jag teg. Lutande mig fram öfver
fönsterposten, blickade jag in i kapellets innandöme,
öfver hvilket en högtidlig stillhet låg utbredd.
Det inre af den höga, trånga byggnaden var
beröfvadt hvarenda prydnad. Men strålarne
från aftonsolen trängde fritt in genom de öppna
fönstren och sirade med sitt skära guld de gamla,
däraf upplifvade murarne. Jag såg inre sidan
af den stängda dörren, de nedsjunkna läktarne
och de gamla förfallna pelarne, liksom
söndertryckta under en oemotståndlig tyngd. Hörnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
