Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - IV. Jag förvärfvar mig en ny bekantskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
— Marusja? Hon kommer också med oss.
— Hvad? Genom fönstret?
Walek besinnade sig ett ögonblick.
— Nej, vi göra på det viset, att jag hjälper
dig upp till fönstret, och vi själfva gå ut en
annan väg.
Med tillhjälp af min nye vän lyfte jag mig
upp till fönstret. Sedan jag lösgjort remmen,
slog jag den om fönsterposten, fattade den i
båda ändarne och hängde så i luften. I det
jag därpå släppte efter ena änden, hoppade jag
ned på marken, med remmen med mig.
Walek och Marusja väntade mig redan under
muren der ute.
Solen hade nyss gått ned bakom berget.
Staden sänkte sig i en violettfärgad skymning
och endast kronorna af de höga popplarne på
ön återgåfvo med en skarp, rödgul färg de
sista solstrålarne. Det tycktes mig, som hade
från det ögonblick, då jag anlände till den
gamla kyrkogården, förflutit icke mindre än ett
helt dygn.
— Hvad det var skönt!, utropade jag, då
jag kände den friska aftonluften strömma emot
mig och jag i djupa drag inandades dess
fuktighet.
■— Det är tråkigt här... förkunnade Walek
sorgbundet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
