Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - V. Bekantskapen fortsättes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
_ Så der svårmodig, menar du?, svarade
Walek; därpå tillade han med den fullkomligt
öfvertygade mannens ton: ser du, det kommer
från de gråa stenarna. .. f
■ <Ja-a — upprepade flickan, som ett svagt
eko _ det kommer från de gråa stenarna.
— Från hvilka gråa stenar?, frågade jag
utan att rätt Jörstå meningen.
■— Den gråa stenen har pressat hennes
lifs-must, upplyste Walek, och blickade upp mot
himmelen; så säger Tiburzij ... Och Tiburzij
vet det.
Ja-a, upprepade sakta det lilla ekot,
Tiburzij vet allt.
Jag förstod ingenting af dessa gåtfulla ord,
som Walek upprepade efter Tiburzij.
Argumentet, att Tiburzij visste allt, utöfvade icke
dess mindre sin verkan på mig. Jag reste mig
på armbågen och betraktade Marusja. Hon
satt kvar i den ställning, i hvilken Walek satt
henne, och fortfor att ordna sina blommor.
Hennes smala händer rörde sig långsamt. Från
hennes ögon utbredde sig ett blått skimmer
öfver det bleka ansiktet, och de långa
ögonfransarne voro nedfällda. Vid betraktandet af
den späda, sorgsna figuren blef det mig klart,
att i Tiburzijs ord — så litet jag än förstod
deras betydelse — låg en bitter sanning. Utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
