Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - VII. Tiburzij uppträder på scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
ögon bedraga mig. Hvad bereder mig äran af
detta besök?
— Släpp mig!, ropade jag envist.
— Jag skall genast släppa!
Härvid gjorde jag instinktlikt en rörelse för
att sparka till med foten, men detta åstadkom
endast att jag kom högre upp i luften.
Tiburzij började skratta.
— Ah, hå, hå! Pan domaren behagar blifva
ond... Men du känner mig icke ännu. Ego,
Tiburzij sum. Jag skall hänga dig, skall du
få se, öfver sakta eld och steka dig som en
liten gris.
Jag började tro att detta verkligen var mitt
oundvikliga öde, så mycket mer som Waleks
förtviflade ansikte liksom bekräftade tanken på
möjligheten af en dylik sorglig utgång.
Lyckligtvis anlände Marusja i tid till min räddning.
— Var icke rädd, Wasja, uppmuntrade hon
mig och närmade sig Tiburzij fötter. — Han
steker aldrig gossar öfver sakta eld... Det är
icke sant!
Tiburzij vände med en snabb rörelse upp
och ned på mig och ställde mig på fötter igen;
därvid hade jag så när fallit omkull, till den
grad gick det omkring i hufvudet på mig.
Men han stödde mig med handen, hvarefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
