Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - VIII. Hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 .
fördärf och rutteiahet rådde bland dem. Men
då dessa menniskor, dessa bilder framträda för
mitt minne, sedda genom det förflutnas slöja,
varseblifver jag hos dem endast de tragiska
dragen —- elände och sorg.
Barndom, ungdom, ack, du källa till all
idealism!
Hösten var redan i fullt antågande.
Himmelen betäcktes allt oftare med moln,
omgifningen försänktes i dunkla dimmor och
regnströmmar forsade fram öfver jorden och
åstadkommo ett enformigt och dystert eko i de
underjordiska gångarne. Det kostade mig mycken
möda att komma lös från hemmet under sådant
väder; jag sökte för öfrigt endast att obemärkt
slippa ut; då jag väl en gån g genomvåt
kommit tillbaka, hängde jag själf upp mina kläder
vid kaminen och kröp tyst till sängs. Med
filosofisk tystnad uthärdade jag den skur af
förebråelser, med hvilken tjenstfolket behagade
öfverhopa mig.
Hvarje gång jag återkom till mina vänner
märkte jag, att Marusja allt mer och mer
af-tynade. Hon gick nu icke längre uppe i det
fria, och den gråa stenen — detta hemska,
tysta, underjordiska vidunder — fortsatte utan
uppehåll sitt förfärliga arbete att förtära
hennes späda kropp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
