Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - VIII. Hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
mitt hufvud. En morgon, då jag enligt min
vana tog mig en promenad i en af trädgårdens
gångar, varsnade jag min far i en annan och
vid sidan af honom den gamle Janusch från
slottet. Gubben bugade sig djupt under det
han berättade någonting: min far hade’ en
hotande min, och på hans panna
sammandro-gos veck, tecken till en återhållen vrede. Till
slut sträckte han ut armen för att aflägsna
Janusch och sade: — Gå er väg! Ni är helt
enkelt en gammal baktalare! Gubben mumlade
något, skyndade med mössan i hand åter fram
till min far och började säga något...
Jag såg, huru ond min far var. Janusch
talade tyst, så att jag icke kunde höra, hvad
han sade; i stället nådde de afbrutna
meningarna från min far tydligt mitt öra som lika
många käpprapp.
— Jag tror icke ett enda ord ... Hvad har
ni med dessa menniskor att göra? Hvar finnas
bevisen? Muntliga bevis hör jag icke på, ni
måste då förskaffa skriftliga ... Tig, det är min
sak!... Jag vill inte höra mera ... Slutligen
visade han så bestämdt bort Janusch, att denne
icke mera vågade besvära honom. Min far
vände sig nu och gick in på en sidogång, och
jag skyndade mig till bakporten.
Jag kunde icke tåla den gamle slottsräfven,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
