Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - IX. Dockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
ansikte föreföll mig förfärande. En half minut
förgick, och under denna tid kände jag mig
fixeras af en tung, orörlig, genomträngande blick.
— Du har tagit dockan från din syster?
Dessa ord träffade mig så plötsligt och skarpt,
att jag började darra.
— Ja, svarade jag sakta.
■■- — Vet du att den var en gåfva från din
moder, den du bör vörda som helig? Du har
stulit den? ...
— Nej!, svarade jag, i det jag lyfte upp
hufvudet.
— Hvad för slag? — Icke?, skrek min far,
och sköt tillbaka stolen. Du har stulit den och
burit den ... Till hvem har du burit den ? ...
Svara!
Han steg upp och gick hastigt fram till
mig, och lade sin hand på min skuldra. Jag
lyfte med möda på hufvudet och tittade uppåt.
Min far var blek; det smärtans veck, som sedan
min moders död låg emellan hans ögonbryn,
var nu ändå djupare, och en dyster vrede brann
i hans ögon. Jag liksom stelnade. Ur min
fars ögon lågade, som det föreföll mig, ett
uttryck af galenskap eller misstroende.
— Nå, blir det någonting af? — Svara!
och tryckningen af den hand, som hvilade på
min skuldra, blef hårdare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
