Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - IX. Dockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
mötte den lugnt. Han var i detta ögonblick
allvarlig, han gjorde icke sina vanliga
grimaser. Det låg ett obegripligt sorgset uttryck i
hans blick.
— Herr domare, började han med mjukhet
i rösten. Ni är en rättvis man... släpp
gossen! Han har varit i dåligt sällskap, men vid
Gud, han har intet ondt gjort, och om han
har haft hjärta för mina trasiga stackare, så
— vid Guds heliga moder, ni må gärna hänga
mig, men jag tillåter icke att han skall lida
därför. — Här är din docka, min gosse! ...
Han" öppnade ett knyte och tog fram dockan
därur. Handen på min skuldra släppte sitt
tag. I min fars ansikte kunde man läsa ett
uttryck af förvåning. — Hvad vill det här
säga?, frågade han slutligen.
— Släpp gossen!, upprepade Tiburzij, och
hans breda hand smekte ömt mitt sänkta
hufvud. Ni får ingenting ur honom med hot; i
stället skall jag gärna berätta er allt, som ni
önskar veta. Låt oss gå in i ett annat rum,
herr domare. Min far, som hela tiden
betraktat Tiburzij med förvånade blickar, lydde
honom. De lemnade båda rummet, och jag stod
kvar på samma plats, nedtryckt af alla de
intryck, som uppfyllde min själ. I dén stunden
kunde jag icke göra mig reda för något, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
